När vi bodde i Öllsjö, så tänkte jag mycket på Pappa, som bor kvar i Halmstad, och blev smått deprimerad, jag levde i min egna bubbla, där jag ville ha full kontroll på pappa, jag stannade hemma ifrån skolan i två hela veckor, bara för kontrollbehovet, han skulle ringa mig varje halvtimme, glömde han bort det och ringde 5 minuter sent så blev jag superorolig och ringde upp honom direkt.
Jag var orolig, över hur han hade det, om han var ensam och var ledsen eller något. Jag fick enorma skuldkänslor för att jag inte bodde med honom, för han var ju helt ensam och jätteledsen, trodde jag. När han inte var ensam, han jobbade ju och efter jobbet, grejsade han med bilar i hans garage med hans bror.
Han gick ut och åt med jobbet osv. Han var inte alls ensam, det var bara något jag hade fått för mig, och det spårade ut totalt.
Men efter de två veckorna, skulle jag komma tillbaks till skolan, efter den, som de tyckte mystiska perioden, och det var jobbigt, för de frågade vart jag varit och hur jag mådde. Visst, mina närmsta har jag aldrig haft problem med att tala om för, men alla frågade. Det var jobbigt. Men man tar sig igenom det.

Ända sedan den perioden i Öllsjö, har jag haft massa skuldkänslor, över saker jag inte kan göra någonting åt. T.ex. om en gammal dam missar bussen, får jag skuldkänslor, jag tänker "jag kunde gjort si & så..." att jag kunde sagt till busschauffören eller någonting bara. Jag tror jag kan hjälpa alla, alla, när jag i verkligheten inte kan det. Men jag vill hjälpa alla, alla som vill ha hjälp.
Jag vill göra allt för alla, jag tycker om att hjälpa andra, att vara till nytta!
När jag har hjälpt någon, så får jag en bra känsla i magen, som att jag är stolt över mig själv eller något.
Jag mår bra när jag kan hjälpa andra.
Nu har du säkert slutat läsa, för längesedan. Detta är väl ointressant för dig, men någon kanske finner det intressant.
Det kommer säkert komma många fler sådanna hära inlägg, där jag bara behöver skriva av mig, om vad som helst igentligen. Det kommer nog ett om bara mig, om var jag tycker om mig själv. Det är inte mycket positivt, men ingen tvingar dig att läsa. Det gör du om du vill.

Puss!

Varför har man skuldkänslor?

Om man får överdriver mycket,
kan man förhindra de då på något sätt?