Jag drömmer mig dagligen bort, i mitt fantasiland, där jag svävar
på rosa moln och allt är bra.
Allt och alla är lyckliga, ingenting är fel, ingenting är okärlekslöst.
Där jag älskar dig och du älskar mig.
Inga problem kommer emellan relationen.
Tyvärr är det inte så i verkligheten, ingenting är som jag vill,
allt förstörs, jag försöker och försöker lite till, men ingenting
repareras, allt bara splittras.
Detta är mina dagliga tankar, jag är sönder, jag drömmer mig bort,
även om det inte är bra för mig.
Men Du tar över mitt hjärta och sågar isönder det.
Jag kan riktigt känna hur det sågas, och bit för bit faller av.
Mitt hjärta ser inte ut som ett hjärta längre, det är inte ens rött.
Det är svart, svart som askan, svart som natten, det är utspritt
som stjärnorna, det orkar inte hålla ihop längre.
Bara du kunde förstå, det gör ondare att du inte förstår mina känslor
än att mitt hjärta sågas, millimeter för millimeter.
Ont, var ordet som beskriver min känsla, kärlek är det som inte finns längre.
Vem vet vad kärlek är egentligen?
Jag vet inte vad det är i alla fall, inte just nu.
Det är därför jag drömmer mig bort och hoppar runt på rosa fluffiga moln
och låssas att jag mår bra och att allt är bra,
att ingenting är fel.